Politik-rapportering del 1

Media är en kraftig opinionsbildare. Det känns tryggt att veta att det fokuseras på de väsentliga grejerna, så jag som vanlig dödlig väljare har alla fakta för att rösta på det som passar mig. Jag menar, en kille i piké, kan man verkligen rösta på en sån? Det är ju upprörande. Fruktansvärt. Hade han verkligen bara piké? Inte ens en armanikavaj ovanpå? Hutlöst.
Den här rubriken är rolig på tre sätt, minst. Först det otroligt löjliga i att göra en galet stor rubrik med en efterföljande artikelserie om vad statsminstern hade på sig för något, sedan att dessutom kalla det en "klädchock". Allting med -chock, är bra och spännande. Hade han gått ur planet i stringbikini, hade det kunnat motiverats att kalla det för en chock, men kom igen, en piké?
Det tredje jätteroliga och faktiskt något skrämmande och faktiskt upprörande på riktigt, är den lilla ingressen. Aftonbladet har i en enda mening nämnt både fem krav statsministern ska ställa till Kinas ledning och det faktum att han har piké på sig. Det som är lustigt är att de där fem kraven är skrivna som nån bi-grej. "Men Lasse nu glömde du skriva om mötet med Kinas president!" "Justja fan, jag försöker klämma in det här nånstans."
Som sagt, tur att vi har media som rapporterar åt oss, så vi vet vad som är viktigt.




Aftonbladet, 11/4 2008