Kort semester

Nu försvinner jag från bloggen för en veckas utlandsresa. Håll ut, jag återkommer med ett hälsospecial om en vecka!

För mycket porr på internet?

Det här är kul. En sådär spännande dramatisk rubrik så man blir lite lätt småparanoid och vill veta mer. Det roligaste är enkät-frågan. Jag menar, let's be honest, de allra flesta använder inte internet till så mycket mer än porr. Ja, det är visserligen irriterande att få ett par bröst över hela skärmen när man ska gå in på någon vanlig oskyldig torrent-sida, men det är efterfrågan som styr utbudet. Det kan man ju faktiskt unna de ensamma stackars frånskilda småbarnspapporna eller de oerfarna finniga tonåringarna med egen dator på rummet. Det gör inget. Många läsare lät nog bli att svara på enkätfrågan för att alternativet "Nej, det är för LITE porr på internet" inte fanns.




Aftonbladet, 28/4 2008

Expressen dissar Carl-Philip

Jag har ingen bra ursäkt till varför jag bläddrade igenom det här bildspelet. Jag gissar att det är någon gång i samband med Nobel-middagen. Här har Expressen publicerat en fin bild på Pappa med sina döttrar. Madeleine, Victoria och Carl-Philip. Stackarn. Till och med Expressen tycker att han är lite queer. Söt, i och för sig, men liksom lite för söt. Såpass söt att Expressen-redaktionen missar att han faktiskt är man. Förutom det undrar jag om det är helt okej att kalla Kungen för "Pappa" lite sådär random i ett bildspel.
Hur som helst en rolig miss av Expressen, om det inte var en välgenomtänkt kapning. Det skulle faktiskt vara mycket roligare, och till och med lite respektabelt för en gångs skull. Redaktören lessnade på att vara så förbannat PK med kungafamiljen och revolterade i det fördolda. "Nu ska den där lismande bakåtkammade androgynen få på näsan, ingen kommer märka det förutom jag, men ändå!" Jag gillar den förklaringen bättre än att de bara klantade sig. Det blir liksom roligare så.




Expressen, 11/12 2007

Äntligen! Jättepungen är här!

Det är så mycket jag vill veta när jag ser den här rubriken. För det första, det gigantiska, VARFÖR? Varför kommer man på idén? Varför behöver man en jättepung som reagerar som en riktig pung? Varför realiserar man idén när man väl fått den? Varför berättar man det för nån?
Jag skulle låtit bli. Jag skulle även låtit bli att dedikera artikelutrymme åt det. Eller att lägga resurser på att tillhandahålla ett TV-klipp.
Jag vill ha svar. De enda rimliga svaren jag kan komma på är
A) Uppfinnarna såg det som ett stort skämt och skrattade ihjäl sig när folk faktiskt brydde sig.
B) Expressenredaktionen såg det som ett stort skämt och skrattade ihjäl sig när de faktiskt fick läsare.
C) Uppfinnarna hade tagit jättemycket knark.
D) Expressenredaktionen hade tagit jättemycket knark.

Jag tror mest på en kombination av C och D. Egentligen tror jag mest att det bara är ren idioti, men väljer nog C eller D för att behålla något slags hopp om mänskligheten.




Expressen, 21/5 2008

Hurra!

Jag fick live-printscreena ninjamannen. Det kändes som fusk att gå in i arkivet och printscreena. Vanligtvis brukar jag låta rubrikerna ligga och jäsa lite i min rubrik-mapp, men nu kunde jag inte hålla mig. Det här är ju jätteroligt. Allt med artikelserien är jätteroligt. Dels att det blivit sånt hets, att han fått ett eget kvällspressnamn, men också smågrejer som att de grep honom för förbredelse till grov misshandel för att han gick runt med ett samurajsvärd.
Underrubriken till rubriken är dessutom hysteriskt rolig i sig. Det känns väldigt överdrivet att publicera en gigantisk artikel om att Ninjamannen sagt att han ska till Stockholm, lite random sådär, i en park i Hässleholm. Nån bitter gubbe ringde polisen och meddelade att "en man som pratar danska i parken ser skum ut", och Aftonbladet fick stoff till ännu en icke-nyhet.

Hade han haft en vanlig träningsoverall och kanske en morakniv, skulle det blivit en femradsnotis på sin höjd. Men nu, när han var klädd som en ninja, satte chefredaktören kaffet i halsen och skyndade sig att sprida ordet; "Grabbar! Nu har vi en ny grej vi kan köra ner i halsen på läsarna de kommande veckorna! Jag vill veta när han går på toaletten, när han är i nån park i nån random småstad, när han går ut med soporna, ALLT, så att vi kan skriva femtioelva meningslösa artiklar om det! Det här kommer bli bra! Och vi ska kalla honom.... Ninja-mannen!"



Aftonbladet, idag

Politik-rapportering del 2

Margareta Winberg, alltså. Någon som är mer borträknad ur spelet får man ju faktiskt leta efter. När Persson var less på henne skickade han henne till andra sidan jorden, sen förlorade sossarna valet. Expressen tyckte ändå det var en bra idé att göra en intervju med henne. Ganska konstig intervju, verkar det som. Ingressen är ju helt ologisk. Jag anar att det borde vara ett kommatecken mellan Persson och Brasilien, men det förklarar ändå inte nästa bisats. Andra strykjärnstips, betyder det att Brasilien och Persson också var strykjärnstips? Eller va? Nu tappade jag bort mig själv. Och rubriken är bara så konstig på så många sätt att det liksom inte finns något att säga.


Expressen, 20/4 2008

Politik-rapportering del 1

Media är en kraftig opinionsbildare. Det känns tryggt att veta att det fokuseras på de väsentliga grejerna, så jag som vanlig dödlig väljare har alla fakta för att rösta på det som passar mig. Jag menar, en kille i piké, kan man verkligen rösta på en sån? Det är ju upprörande. Fruktansvärt. Hade han verkligen bara piké? Inte ens en armanikavaj ovanpå? Hutlöst.
Den här rubriken är rolig på tre sätt, minst. Först det otroligt löjliga i att göra en galet stor rubrik med en efterföljande artikelserie om vad statsminstern hade på sig för något, sedan att dessutom kalla det en "klädchock". Allting med -chock, är bra och spännande. Hade han gått ur planet i stringbikini, hade det kunnat motiverats att kalla det för en chock, men kom igen, en piké?
Det tredje jätteroliga och faktiskt något skrämmande och faktiskt upprörande på riktigt, är den lilla ingressen. Aftonbladet har i en enda mening nämnt både fem krav statsministern ska ställa till Kinas ledning och det faktum att han har piké på sig. Det som är lustigt är att de där fem kraven är skrivna som nån bi-grej. "Men Lasse nu glömde du skriva om mötet med Kinas president!" "Justja fan, jag försöker klämma in det här nånstans."
Som sagt, tur att vi har media som rapporterar åt oss, så vi vet vad som är viktigt.




Aftonbladet, 11/4 2008

Porr-attack?

När folk attackerar något blir det alltid till en jättebra rubrik, tycker journalisterna. Även om det inte alls handlar om en attack så låter "attack" bra, sådär dramatiskt och händelserikt som kvällstidningarna gillar. Och allting tillsammans med "man" blir ju rubrikmaterial. Jag förbannar det faktum att jag inte var i Sverige när pressen yrade om någon slags Ninja-man.


Expressen, 7/3 2008

Arg på mamma

"Dödade 16 personer på grund av sitt modershat" hade liksom varit alldeles för semantiskt riktigt och logiskt för att det skulle platsa i kvällspressen. De tänkte att nej, vi skriver det så att det låter så otroligt konstigt som möjligt, och så att folk blir så snurriga så de bara måste läsa hela artikeln.


Aftonbladet, 1/4 2008
(och nej, det är nog inte ett skämt.)

Ordinerades banan - dog i cancer

Så kan det gå. En totalt intetsägande rubrik med en ingress som förklarar absolut ingenting. Var bananen giftig? Tränade personen och frågade efter snabba kolhydrater men fick cancer 20 år senare på ålderns höst? Hade läkaren läkarlegitimation, var han Jehovas Vittne, eller hippieörtdoktor? Eller är det bara hittepå, för att journalisten skulle se om någon reagerade?

Expressen, 7/3 2008